Det har tagit 8 år,men nu känns det som om vårt vardagsrum är komplett.
Högsta önskan vore dock om det gick att elda i öppna spisen!
Jag har bott här i 8 år och nu känns det äntligen som komplett "hemma" över allt.
Det har alltid tagit tid för mig att forma ett hem och "bo in sig" På intet vis att jag inte har trivts här,tvärtom!! Det har mer med tid att göra,att jag är den tänkande och analytiska personen som vill ta små steg och fundera ordentligt och analysera varje förändring i mitt hem eftersom jag kan!
Vill aldrig stressa fram något,göra något för att "alla andra gör si eller så" det har aldrig vart min grej!
Jag är nog mer för de små detaljerna,att finjustera och lira lite på fri hand.
Mitt drömskåp! Här ska min Ostindia Servis få växa fram och ta plats.
Nyper mig I armen! Känner sådan tacksamhet! Även stolt över mig själv som kommit hit där jag är idag.
Min resa har vart krokig med många uppförsbackar (precis som för många andra!!) jag har verkligen kämpat med allt jag förmått,gått på hårda smällar och läxor som lärt mig massor om både mig själv och andra.
Jag har gråtit floder,känt hopplöshet,ensamhet,smärta och utanförskap.
Känt mig bortvald,exkluderad,värdelös och otroligt olycklig.
Men jag har alltid rest mig,kommit igen,knutit nävarna och aldrig gett upp!
För det är jag evigt tacksam.
Allt bottnar i kärleken till livet! Drivet och viljan att bli bättre,komma vidare,förändras och framför allt följa mitt hjärta och min magkänsla!
Tack Livet
🙏
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar