Min väg i genom livet har sannerligen inte vart spikrak.
Jag har kämpat,gått igenom saker som många aldrig skulle förstå....
Jag har bokstavligen kravlat på botten,hållt mig kvar på ytan med yttersta fingerspetsarna...
Gråtit floder,känt mig misslyckad,ensam,utanför,bortvald och ett ständigt mål för skitsnack...
Jag är sårad och ärrad för livet...har trauman som jag lever med varje dag.Jag är stark & skör.Stenhård & känslosam.
Lätt för att skratta & gråta.
Jag har ett 'jävlar anamma' i mig som saknar motstycke.Jag tänker för mycket,analyserar för mycket,känner för mycket,känner ständig oro,har ett ständigt katastroftänk...klart att allt detta tar på krafterna!
Men...Jag har aldrig gett upp!
Min vilja och drivkraft har varit och är oändlig. Jag har gjort så många fel,misstag,saker jag ångrar,människor jag önskar jag aldrig behövt möta,dåliga beslut och mindre bra val.
Men,jag är en människa med fel och brister! Jag är inte sämre än att jag kan skrapa ihop mig själv,göra om och göra bättre.
Gjort är gjort och går aldrig att göra ogjort.
Jag har lärt mig mina läxor och det har jag (tro mig) gjort rejält.
Mitt liv har vänt 180grader till det bättre på ALLA plan!
För det är jag tacksam bortom ord och jag gör verkligen allt i min makt för att ge tillbaka!! Att hjälpa,stötta,älska och bry mig om de som står mig nära är mitt livs motto!
Liksom att hjälpa helt okända som har det tufft! Att hjälpa andra och att ge,det ger mig så mycket glädje och tillfredsställelse!
Tack Livet
🍀
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar