Idag kommer jag ägna en stor del av dagen till reflektion och att processa.
Jobbade en hel del under helgen,så då kan jag unna mig en dag "off".
Maken jobbar heldag på SP så jag är solokvist.
Jag behöver verkligen reflektera och analysera allt som skett den senaste tiden
Det har vart otroligt intensivt i stort sett nån stop sedan mitten av Maj.
Nu är det dags för återhämtning!
Jag behöver smälta,bearbeta och processa livet.
Jag har fått lov att inse ( med hjälp av vården) att jag har ett stort inre kaos som orsakar inre stress hos mig som inte är bra...
Orsakat av trauman i tidig ålder,uppväxt och i vuxenlivet.
Det påverkar mitt tänkande mer än jag förstått och orsakar min kaoshjärna.
Att alltid vara i katastrofläge när det gäller handling och tanke....är inte sunt.
Att tänka på alla andra före mig själv gör att jag sakta men säkert utplånar mig själv.
Jag är otroligt självkritisk och hård när det gäller mig själv.
Jag har dagar då jag skäms så mycket över vad jag gjort/vart med om i mitt förflutna så att jag inte vet vart jag ska ta vägen....skammen blossar i hela kroppen och jag vill bara försvinna....
Jag vet ju att gjort är gjort och det är omöjligt att ändra på det förflutna....
Ändå kommer skammen över mig,skuldkänslor,ånger och djup olycklighet.
Jag har svårt att förstå hur jäkla dum,naiv och omogen jag vart.
Det hjälper föga att straffa sig själv för saker man inte kan göra ogjorda.
Jag är dock tacksam för att jag bevisligen har ett samvete,att jag känner känslor,att jag inser misstag,fel etc.
Jag måste dock hitta en balans där mitt strafftänk inte tar kommandot helt och hållet!
Nu har det vart en superintensiv lång period med husköp,flytt och företagsköp.
Jag har svårt att ta in/acceptera att bra saker kommer till mig!
Att jag är värd framgång och bra saker.
Jag tycker egentligen att jag inte är värd ett enda dugg...och det är ingen offerkofta!! enbart fakta.
Det skulle vara enkelt att tänka att min sviktande hälsa är mitt straff,eller kvitto på att det är "rätt åt mig"
För det är så klart en kamp utan dess like att ha smärtor 24/7 frustration att inte kunna göra vardagliga enkla saker....
Men,jag tappar aldrig hoppet!Jag hoppas att det väldigt snart blir Op.
Att min kropp ska få läka och återhämta sig.
Att slippa smärtstillande.
Kunna röra sig normalt,sova normalt.
Längtar efter att kunna ta en promenad 😭
Inte ha malande värk dygnet runt.
Hatar att känna mig begränsad så mycket.
Så idag blir det tid för reflektion.
🙌
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar