Min hjärna är i kaos....Jag känner mig utmattad.
Så många tankar...så mycket oro.
Jag hatar det...
Hatar ovisshet,att inte veta vad jag har att vänta.
Hjärnan går på högvarv och maler konstant.
Känner mig svag...och jag gillar inte det!
Är ju även mästare på att stänga inne hur jag mår osv
Vill inte vara en börda för någon.
Trivs bäst också med att resonera med mig själv och komma till insikt av mig själv utan att involvera andra.
Detta på gott och ont såklart...
Men när känslorna svallar och pendlar högt och lågt,då tycker jag det är svårt att släppa in någon annan in på livet.
Jag har alltid vart van vid att klara mig själv reda ut mina tankar/demoner själv och att skrapa ihop mig själv och ta mig fortsatt framåt.
Nu är inget undantag!
🥹
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar